lillamini

Nu har jag suttit här sen jag skrev sist...
Har hållit på med stilmallar och dylikt...
Fattar vääldigt lite!
men men..
jag ser iaf vad jag har förändrat :)
God natt på er därute!

Oj oj vad vi har fått mycket gjort här idag!
Imorse skickade vi iväg Otilia till hennes faster.
Sen satte sig jag, Mr.Love och svärfar i bilen och åkte till Ikea :)
Där blev det en massa bra grejer, som vanligt ;)
Inget onödigt här inte!
Sen åkte vi och storhandlade med, när vi ändå var ute!
Så nu har Otilia en egen matstol och vi har fått in lite mera förvaring.
Så kvällen har gått åt till att packa upp, städa och sortera!
Men det var roligt!
Men nu är vi så trötta och döda.
Sessan sover och jag och Mr.Love har kollat juniorhockey-Vm på tv!
Kan ju tillägga att sverige vann mot lettland med 10-1!
Det kallas seger tro jag?
Nä, nu ropar soffan igen!
Kram på er.

Vad skulle man göra om ens barn dog?
Jag har tur som lyckades bära otilia tiden ut och att hon föddes frisk.
Numer vet jag inte vad jag skulle göra utan henne..
Utan henne eller Mr.Love!
dom är mitt allt.
Dom är mitt mod, mitt liv, min styrka...
Tänk dig vad hemskt att förlora sitt barn innan det ens är fött!
Hur går man vidare?
Hur gör man för att orka?
hur gör man för att orka om man har känt barnet en tid?
Levt med barnet en tid?
Min fasa är att behöva leva mitt liv utan Otilia.
Leva utan Otilia eller Mr.Love.
hur bra är rädslor?
hur bra är fasor?
Anledning till alla dessa funderingar är senaste tidens högtider, bloggläsningar m.m.
Jag vet inte riktigt vad framtiden har med sig, vad jag ska göra med vissa saker...
Jag vet inte hur mycket jag orkar med...
Men då är det ju tur att jag har min älskade lilla familj.
Så de svarta små monstren inte kommer åt mig...
Men dom finns där, dom naffsar mig i hälarna!
dom vill åt mig, bita mig, äta upp mig...
Men jag har lyckats mota dom, än en gång.
Men hur länge ska jag kunna göra det?
Hur länge ska jag orka göra det?

Dom hugger efter mina fötter..
Den svarta ångesten kryper efter mig...
julafton..
igen...
monstren vill åt mig, igen...
Varför gjorde vi så?
Varför åkte vi hit?
Varför kan aldrig saker och ting förändras...
god jävla jul...

2 dagar kvar tills dopparedan!
DEt ska bli så roligt, iaf med tanke på otilia :)

Vi njuter för fullt av snö, minusgrader och varandra.
Vi har även haft påhälsning av skägget och puman.
Mycket trevligt :)
Nu är det bäst att jag slutar skriva här. Blev ändå inte mycket matnyttigt!

Snön ligger vit (eller nästan iaf..) utanför..
Det är luciafirande överallt...
Men hoss oss är det rätt så deprimerande just nu..
Mr.Love får inte fortsätta där han jobbade.
Och så himla mycket i a-kassa får han inte heller!
Så jag har snokat och jagat reda på lite jobb.
Men det innebär att jag kommer inte få se mina älskade lilla familj lika mycket!
hur ska jag klara mig från att ine pussa på trollet eller Mr.Love så mycket varje dag?
Snacka om ångest!
Vill igentligen inte..men vi haringet val!
Vi båda måste jobba så mycket det går för att det ska gå runt!
Usch..dumma ångest!